På återseende kära Oslo
Hei kjaere venner,
nå aer eg heilt norsk å har glemt de svenske sprake. nei da, eg bare ködder med dere!! :)
Efter 8 månader i Oslo, är det dags för Maria att ta farväl. Har nämligen fått ett annat jobb som jag bara inte kan tacka nej till. Vissa av er kanske minns att jag redan under ölandstiden hade tankar på att vara sång/dans entertainer på Mallorca, och detta har liksom legat kvar i tankarna sedan dess. Hur som helst gjorde jag en audition i Stockholm i December, och fick för ca 1 vecka ett samtal om att jag fått jobb där för 8 månader med start 23 mars.
Valet borde vara busenkelt, men var riktigt svårt. Jag har ju allt här. En bekväm vardag med ett jobb jag verkligen gillar och arbetskamrater som jag träffar jättemycket privat, och inte minst "den där Linnea"!!
Efter 3 dagar av konstant övervägande beslutade jag ändå för att tacka ja, vilket käns helrätt nu!!!
Har klarat av alla jobbiga uppsägningssamtal med mina chefer så nu är det bara att vänta in tiden....
Jobbar min sista dag den 28 Februari, då drar jag hemöver till sveariket för ett 3 veckors långt andrum där jag bland annat planerar en reunionsresa ner till sveriges sydligast ö! See you guys there!
Måste få berätta en helt annan sak:
I natt hade vi i vårt lilla kollektiv av någon konstig anledning glömt låsa ytterdörren. Klockan halv 2 på natten vaknar jag av att någon står och ringer och ringer på ringklockan, när ingen öppnar går personen skrikandes uppför trappan i vår uppgång. Jag flyger upp ur sängen, drar på mig morgonrocken och löper ut i hallen, mannen har redan hunnit in i vår hall och står med psykblick, och tittar på mig. Han skriker, jag tänker på vadi helvete jag ska göra. Ingen annan hade vaknat. Jag börjar skrika mina sambos namn för att visa honom att det finns fler i lägenheten, och det dröjer inte länge förrens även de kommer ut ur sina rum. Mannen blir rädd och sticker.
Vi tittar på mannen genom fönstret när han går ut på gatan nedanför. Han drar på en liten vagn med nått hemmabygge, det enda vi ser av hemmabygget är en gastank av nått slag. Han ställer hemmabygget mitt i vägen och sticker.....
En bomb, en bomb, en bomb var våra tankar de första minuterna!!!
Maria till polisen: "det har varit en man i vår lägenhet, han är borta nu..."
Polisen helt lugnt " jaja, ni får komma i håg att låsa"
Maria till polisen "han har lämnat något utanför som ser ut som en liten pansarvagn"
Polisen mer engagerad "okej, vi skickar två bilar de kommer inom 5 minuter"
Det som stod utanför var en kompressor, och det mannen hade med sig upp i lägenheten var en spikpistol som man vanligtvis använder som verktyg till möbler. Ganska komiskt när man tänker efter. Skall man nu satsa på inbrottskarriären är de väl inte så smart att vara beroende av att koppla sitt vapen till en kompressor som sitter på en klumpig vagn som väger för mycket för att man ens orkar bära in den i den planerade inbrottslägenheten. Hade han tänkt locka med oss ner på gatan för att kunna koppla in spikpistolen till kompressorn och skjuta oss??
Det är frågor vi aldrig kommer att få svar på. En sak är säker, vi kommer aldrig glömma att låsa ytterdörren i fortsättningen. :)
// Maria the brave inbrottsförövare
nå aer eg heilt norsk å har glemt de svenske sprake. nei da, eg bare ködder med dere!! :)
Efter 8 månader i Oslo, är det dags för Maria att ta farväl. Har nämligen fått ett annat jobb som jag bara inte kan tacka nej till. Vissa av er kanske minns att jag redan under ölandstiden hade tankar på att vara sång/dans entertainer på Mallorca, och detta har liksom legat kvar i tankarna sedan dess. Hur som helst gjorde jag en audition i Stockholm i December, och fick för ca 1 vecka ett samtal om att jag fått jobb där för 8 månader med start 23 mars.
Valet borde vara busenkelt, men var riktigt svårt. Jag har ju allt här. En bekväm vardag med ett jobb jag verkligen gillar och arbetskamrater som jag träffar jättemycket privat, och inte minst "den där Linnea"!!
Efter 3 dagar av konstant övervägande beslutade jag ändå för att tacka ja, vilket käns helrätt nu!!!
Har klarat av alla jobbiga uppsägningssamtal med mina chefer så nu är det bara att vänta in tiden....
Jobbar min sista dag den 28 Februari, då drar jag hemöver till sveariket för ett 3 veckors långt andrum där jag bland annat planerar en reunionsresa ner till sveriges sydligast ö! See you guys there!
Måste få berätta en helt annan sak:
I natt hade vi i vårt lilla kollektiv av någon konstig anledning glömt låsa ytterdörren. Klockan halv 2 på natten vaknar jag av att någon står och ringer och ringer på ringklockan, när ingen öppnar går personen skrikandes uppför trappan i vår uppgång. Jag flyger upp ur sängen, drar på mig morgonrocken och löper ut i hallen, mannen har redan hunnit in i vår hall och står med psykblick, och tittar på mig. Han skriker, jag tänker på vadi helvete jag ska göra. Ingen annan hade vaknat. Jag börjar skrika mina sambos namn för att visa honom att det finns fler i lägenheten, och det dröjer inte länge förrens även de kommer ut ur sina rum. Mannen blir rädd och sticker.
Vi tittar på mannen genom fönstret när han går ut på gatan nedanför. Han drar på en liten vagn med nått hemmabygge, det enda vi ser av hemmabygget är en gastank av nått slag. Han ställer hemmabygget mitt i vägen och sticker.....
En bomb, en bomb, en bomb var våra tankar de första minuterna!!!
Maria till polisen: "det har varit en man i vår lägenhet, han är borta nu..."
Polisen helt lugnt " jaja, ni får komma i håg att låsa"
Maria till polisen "han har lämnat något utanför som ser ut som en liten pansarvagn"
Polisen mer engagerad "okej, vi skickar två bilar de kommer inom 5 minuter"
Det som stod utanför var en kompressor, och det mannen hade med sig upp i lägenheten var en spikpistol som man vanligtvis använder som verktyg till möbler. Ganska komiskt när man tänker efter. Skall man nu satsa på inbrottskarriären är de väl inte så smart att vara beroende av att koppla sitt vapen till en kompressor som sitter på en klumpig vagn som väger för mycket för att man ens orkar bära in den i den planerade inbrottslägenheten. Hade han tänkt locka med oss ner på gatan för att kunna koppla in spikpistolen till kompressorn och skjuta oss??
Det är frågor vi aldrig kommer att få svar på. En sak är säker, vi kommer aldrig glömma att låsa ytterdörren i fortsättningen. :)
// Maria the brave inbrottsförövare
Kommentarer
Trackback
