Lydia skriver

Min sommar på en ekologisk farm i södra Frankrike

Högst upp i ett 200 år gammalt hus med murgrönan klättrande in genom fönstren bodde jag. I sex veckor mitt ute på den franska landsbygden med endast åkrar, ängar och Pyreneérna som utsikt. Jag hamnade hos en fantastisk familj. Jag jobbade ca 5h om dagen med att rensa ogräs, plantera potaits, tomater o diverse annat och mocka hästskit.

Familjen hade två döttrar, en som fyllde 20 redan första veckan jag var där och hon ställde till en jättefest med hur många vänner och släktingar som helst som varade i fem dagar, technomusik till 8 på mornarna. Det var som en festival, vännerna sov överallt i huset, i sina bilar, tältade i trädgården, hade med sig ett dj-bord och drack o rökte hela dagarna och nätterna. Föräldrarna som båda var närmare 60år var också med o festade till fyra. själv blev jag sjuk och fruktansvärt trött av alla intryck så jag sov mest och försökte ibland konversera på knagglig franska. 

Det var svårt med franskan och jag försökte uppbåda all min kraft och koncentration för att hänga med i de vilda disskussioner som fördes runt middagsbordet om kvällarna. Det var mycke snack om kärnkraft, ekologi, förändra världen, kapitalismen och annat svårt. 

Det var också två andra, som precis som jag var medlemmar i den här organisationen wwoof och var där för att jobba. Den ene var en kille från Frankrike som ville bli farmare själv och hade åkt runt till 7-8 gårdar före den här, han var trevlig och vi blev polare.. Den andra var en tjej från Canada som kom senare och hon hade bott i Quebeck så hon pratade rätt bra franska också. De båda hade svårt att komma överens med pappan i familjen så efter 4 resp 2 veckor så åkte de vidare. Jag kom bra överens med allihop så för mig var det inget problem, men det blev lite ensamt när de stack.

Sista dagarna åkte vi till Pyreneérna och vandrade i två dagar upp till en fjällstuga där deras andra dotter jobbade, det var helt fantastiskt och jag som aldrig vandrat i bergen förut var helt exalterad! Jag fick väldigt fin kontakt med familjen och jag hoppas verkligen att jag kommer tillbaks dit snart igen!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0